thefineblog

Hejsan hörni!

 

Just nu sitter jag kl elva på en skolkväll och vill bara skriva av mig. Så detta blir nog ett intressant inlägg. 

 

Jag är typ helt fast i livet, inget händer! Allt går bara runt & runt. Skola --> Stressad--> Slutkörd --> Blir trött 24/7 --> Lov--> Vilar upp sig--> Blir peppad som tusan att göra bra ifrån sig i skolan--> För mycket plugg igen 

 

Så ser den jävla cirkeln ut över mitt liv, ibland blir det bra väder så man kan ut och röra på sig, men let's be real, Sverige är jävligt pissigt. Mycket svårdommar, lite tid. 

 

Jag vill flytta härifrån, som fan. Packa min väska med mina favvo-kläder och luffa bort till USA. Jag är så done med Sverige som jag kan bli. Pissigt väder, affärer, ALLT. Liksom kolla på filmer ifrån Usa ungdommar där liksom lever, här i landet lagom så sitter alla inne och pratar genom skärmar. Människor är rädda för andra människor, kolla bara på bussen.

 

Jag vill liksom få ut mer av allt, jag vill träffa nya människor. Här är alla likadana, fjolliga tjejer med push-up upp till hakan, orrebyxor och ett städigt jävla fnitter när vilken kille som helst närmar sig. Och killarna är värre, byxor som hänger ner till knäna och pekar ut varje tjej som inte ser ut som alla andra fjollar som "tönt" eller "freak".

 

Något jag blir jäkligt less på är att om man inte låter som någon med IQ -235 och en röst falsk som tusan så vill ingen umgås med en bland folk, eftersom man är "annurlunda". Bullshit. 

 

Okej sorry "alla" är inte likadana men FÖR MÅNGA är så. Varför är alla främlingar rädda för att träffa nytt folk? Att le till en jämnårig tjej på bussterminalen är tydligen något som är strikt förbjudet.

 

På tal om titeln, det är sant. För en vecka sen så var det skolstart och i går började 2k15. Jag blir galen, så här skulle inte mitt 2015 bli? Jag skulle ju ta vara på varje sekund av året "året av mitt liv", det kommer ju inte hända iår, nänä.